Blogg - TheBoltcode

Vem har du på din axel?

Jag står i sovrummet efter en späckad arbetsdag och tankarna far fram och tillbaka…

-”Jag är rätt trött just nu – jag känner för att läsa en stund så jag kommer ner i varv.”

-”Men jag hade ju planerat att sticka ut och springa, vill ju komma i form.”

-”Fast är det inte lite kallt och blåsigt ute, jag kanske skulle ta det i morgon. Då har jag tid att springa efter jobbet. Då är det nog fint väder.”

-”Men, men…jag kommer ju vara så mycket piggare efter springturen.”

-”Jag kollar vädret i appen….Men oj, jag har en massa notifikationer i Facebook. Men vad spännande att…. Ha, ha vilken kul video…

30 minuter går med näsan intryckt i telefonen medan jag uppdaterar mig om vad andra ska äta, vad de gjort i helgen, senaste moralkakan och tar del av andras livsfunderingar.

-”F…n, nu är det för sent att springa. Måste börja med maten”. I morgon ska jag springa, då ska inget stoppa mig… (eller hur??)

Jag vet inte hur många gånger jag haft en liknande dialog uppe i huvudet! Väldigt irriterande och väldigt mänskligt! Det är som om jag har två små figurer som sitter på varsin axel och pratar i varsitt öra. Den ena är en riktig liten luring, som vill gena i kurvorna och göra det som känns bäst i stunden. Den tänker inte alls på morgondagen utan mottot är ”En fågel i handen ska njutas direkt”. Japp!

Den andra mer som allra bästa väninnan, hon som alltid vill mig väl, tänker på konsekvenser och på min långsiktiga lycka. Hon vet vad jag mår bäst av i det långa loppet och går gärna en mil extra om det är bättre för mig. Hon talar alltid till mig med kärlek och värme, dömer aldrig medan luringen gör allt den kan för att lura med mig på olika dumheter. Bara det är roligt, mindre besvär eller ger snabb utdelning.

Skillnaderna mellan de här två rösterna är att den lilla luringen pratar med en väldigt hög röst och den pratar väldigt mycket! Hela tiden! Väldigt svårt att inte höra eller lyssna när den tjattrar. Den lilla väninnan pratar å andra sidan med en väldigt lugn stämma och tyst, nästan som ett viskande. För att höra den rösten måste jag ibland anstränga mig, för den dränks allt som oftast av det eviga tjattrandet från luringen.

Jag vill verkligen lyssna mer på den tysta rösten som jag vet alltid vill mig väl i alla lägen, men ofta orkar jag inte lyssna bakom tjattret.

Så det gäller att överlista den lilla luringen. Det första steget är att inte lyssna så mycket på den. När den börjar dra igång sitt tjatter, konstaterar jag att den är igång, men sen låter jag den bråka och stoja i bakgrunden. Hade aldrig lyckats stänga av den eller trycka undan den, det hade tagit alldeles för mycket energi. Men så länge jag låter den hålla på, men inte bryr mig om den så mycket, så börjar den till slut lugna ner sig. Den får ju näring av uppmärksamheten jag ger den.

När det sen börjar bli lite lugnare så hör jag den andra rösten allt tydligare. Det härliga är att när jag följer den, så händer en massa bra saker. Sånt som är bra för mig på riktigt. Som att jag går och lägger mig i tid, tränar, gör saker som verkligen betyder något, umgås och har kul med mina vänner men också att jag ibland bara lägger mig ner och gör absolut ingenting – utan att få dåligt samvete! För den här rösten vet att det är viktigt att bara vara ibland!

Så min fråga är – vem lyssnar du på?

 

  • by Gita
  • |
  • last year

Bästa tillfället för viktiga beslut!

Bästa tillfället för viktiga beslut!

– är inte en tidpunkt utan ett sinnestillstånd!

 

Vem har inte märkt att vi ser på saker annorlunda när vi är på bra humör och när vi är på dåligt humör? Det är ingen svår matematik. Det som är knepigare är att använda sig av den insikten i verkliga livet.

När vi är på olika humör är det som om vi har olika glasögon på oss. När vi är fyllda av goda känslor har vi en sorts glasögon. Då bryr vi oss inte så mycket när kollegan kommer för sent, eller vi tar det med jämnmod när vi hamnar i morgonköerna och vi biter ihop när vi glömt spara dokumentet som kraschat.

Hade det hänt en dag med de ilskna glasögonen på, hade vi kanske rivit av en vass kommentar till den som kom för sent, kört i bussfilen samtidigt som vi gnisslat tänder för att hinna snabbare till jobbet och brutit ihop i gråt över det kraschade dokumentet. Beroende på humör upplever vi två helt olika dagar och vi kanske skapar helt olika resultat. Situationerna är desamma – men känslorna och tankarna helt olika!

Efter dagen med positiva glasögon har du garanterat mer energi och har vårdat relationerna med de omkring dig. Du kan se uppdykande problem med lite distans och fokuserat hitta en lösning. Det kanske till och med känns som en rolig utmaning att hitta den perfekta lösningen. Men, du håller dig för skratt när du har haft de ilskna glasögonen på. Då ser det mer ut som en bomb slagit ner i ditt liv – du behöver kanske be om ursäkt till någon för ditt uppträdande, några felprioriteringar behöver kanske korrigeras och det tar lång tid att komma ner i varv när arbetsdagen är slut.

Ändå är det på det viset många lever, med andan i halsen och ett ”jag måste bara…” ringande i öronen. När vi har på oss våra glasögon med dåliga känslor är vi i en nedåtgående spiral och vårt fokus blir väldigt snävt. Egentligen är vi i ett överlevnadsläge och gör bara fokuserat saken mitt framför näsan. Ofta blir det sak efter sak på en oändlig todo-lista och som alla känns lika angelägna.

Något som vi alldeles för sällan pratar om är det jag kallar för vår inre visdom. Vår inre kompass som i alla lägen vet vad som är bäst för oss, så att vi kan leva ett liv med mening och glädje. Problemet är bara att vi i ett stressat tillstånd med de stressade glasögonen på, inte hör den. Rösten från vår inre visdom viskar till oss och vi hör den bara när det blir lugnt inombords.

Numera har jag lärt mig att jag behöver bli så där lugn och ”mjuk” inombords innan jag tar ett viktigt beslut som påverkar mitt liv på ett djupare plan. Det intressanta är att det jag upplever som ett problem när jag är stressad, ser ofta bara ut som ett litet väg-gupp när jag är lugn. De allra flesta av mina problem är bara problem för att jag misstolkar eller felbedömer dem i ett stressat, argt eller otåligt tillstånd. När jag blir lugn inombords ändras perspektiven och de slutar vara ett problem. Då blir det mycket enklare att ta bra beslut, som bidrar till att jag mår och får det bättre!

  • by Gita
  • |
  • last year

Undrar när de kommer på mig?

För ett tag sedan hade vi en middag med några vänner. En bit in på kvällen var det någon som sa att han ibland ställde sig frågan ”Undrar när de ska komma på mig?”. Flera av de andra som var med sa att de hade samma tanke med jämna mellanrum och det blev en rätt livlig diskussion.

Tänk vad mycket energi som går åt att fundera över en fråga som inte leder till något konstruktivt. I det här inlägget beskriver jag fem saker man skulle kunna göra för att aldrig mer behöva ställa sig den frågan!  

  • by Gita
  • |
  • last year

Recept för ett kreativt liv!

Jag är förvånad att så många tror att kreativitet bara är några fåtal förunnat. Som att bara några få blivit välsignade av en högre makt till att kreera. Ur deras hjärnor kommer mystiska och vidunderliga tankar som vi andra sen entusiastiskt kan applådera.

Så klart att vi alla är olika och har olika sätt att uttrycka oss, men den kreativa kraften tillhör oss alla. Vi är alla kreativa varje dag!
Att vara kreativ handlar ju om att skapa något från inget. Så, bara genom att laga din middag varje dag är du kreativ.
Ja vet, jag vet…det är inte vad du menar med kreativitet! Men det jag vill peka på är att kreativitet inte är något mystiskt som händer några få eller bara vid speciella tillfällen. Den kreativa kraften är alltid närvarande. Om den tar sig uttryck genom dig eller inte handlar mer om du tar emot den eller inte.

Den kreativa kraften behöver utrymme. Den behöver luft och vidd för att snappa upp idéer ur ingenting. Och det här utrymmet är något vi har väldigt ont om idag. Det är framför allt i våra huvuden vi behöver detta utrymme, för de nya kreativa tankarna når inte fram genom bruset av alla måsten och borden, tidspussel, planering, todo och skjutsning till fotbollen. Det är när det blir lite lugnare i huvudet och vi börjar slappna av som vi hör de nya tankarna och då vi kan låta dem vandra en stund. Om vi sen låter fantasin få fritt spelrum kan den kreativa idén får marinera, utvecklas och bli tydligare i konturerna.

Det är inte slumpen som gör att dina bästa idéer kommer i duschen eller under springturen, utan det är då du spontant slappnar av och blir mottaglig.

Att vara kreativa är vårt naturliga tillstånd och när vi återgår till ett mer naturligt sätt att leva återfår vi vår kreativa förmåga. Neuroledarskapen har beskrivit hjärnans behov i en modell de kallar för Mindplatter som ger dig ledtrådar till vad du behöver för att återställa hjärnbalansen. Varje dag behöver hjärnan:

  1. Tillräckligt med sömn
  2. Fysisk aktivitet/träning
  3. Känna samhörighet med andra
  4. Tid att fokusera
  5. Tid att bara slappa
  6. Reflektera
  7. Leka/ha roligt

Som allt annat kommer det bli allt lättare att ta emot och uttrycka dina nya idéer ju mer du övar! Så ta som vana att varje dag uppmärksamma när du skapar någonting från ingenting.

Och du…glöm inte att ha roligt när du gör det!

  • by Gita
  • |
  • last year

Om vikten av att misslyckas

Vi pratar ofta om att våga gå utanför boxen, men rädslan för att göra fel och misslyckas håller oss effektivt innanför en väldigt snäv ram. För att utvecklas och få mer ut av livet behöver vi ha en mer avslappnad inställning till våra misslyckanden. Tryck på play så får du höra mer om hur vi ser på misslyckanden!

 

  • by Gita
  • |
  • last year

Istället för att ha rätt

Det är lätt att hävda sin rätt! Hålla fast vid sin ståndpunkt och visa alla andra att man inte viker sig. Det svåra är att vara öppen för nya sätt att se på en sak. Att vara lyhörd för att det JAG kallar för sanning bara är mitt sätt att beskriva något så som jag uppfattar den just nu.

I morgon kanske jag har fått mer information och ser saker ur nya perspektiv. Då är ju min sanning annorlunda än dagen innan. Vad tråkigt om jag då har målat in mig i ett hörn och av ren stolthet inte kan ändra åsikt.

Sanningen är den att vi väldigt sällan vet vad sanningen är. Vi kan bara beskriva så gott vi kan utifrån det perspektiv vi har. Det är lite som de blinda personerna som skulle beskriva en elefant – den som stod vid svansen sa att ”en elefant är smal som en pinne med en tofs längst ner”, den som stod vid ett ben sa att ”elefanter är som ett träd” och den som stod vid örat sa att ”elefanter är som ett jätte-stort blad”.

Sanningen är så stor att vi sällan kan greppa den i ett stycke, utan borde se på den med lite perspektiv och ödmjukhet.

Det intressanta är hur lätt det är att hamna i en konflikt när någon annan utmanar min sanning. För jag vill ju så gärna hålla kvar vid min sanning och berätta för den andra hur jag ser på saken. Det gör att jag slutar lyssna. Och det är också då jag slutar kommunicera.

För ofta kommunicerar vi som allra bäst när vi har munnen stängd och lyssnar. När vi på allvar vill förstå den andres värld och respekterar att de får ha sin sanning. Det gör också att jag ger mig rätten till min egen sanning här och nu.

Jag förstår dramatiken och intresset kring en het debatt – att man får djupdyka i olika perspektiv och sköljas över av en våg av känslor. Men väldigt ofta urartar en debatt i hån, gliringar och nedvärderande kommentarer. Tänk om det inte var så viktigt att vinna en debatt? Tänk om den som kom med det nya perspektivet blev belönad för sin kreativa syn på ett problem eller frågeställning?

Jag förstår också att det kan behövas gränser för egna sanningar, vi påverkar ju trots allt varandra. Det är inte OK när någon tar sig rätt att slå ner andra på stan, sprida lögner om någon annan eller stjäla pengar av pensionärer. Men de gränserna är vi väldigt medvetna om och det finns en lagbok som beskriver dem. Det är inte vad som är rätt och fel enligt lagen jag pratar om här, utan de oskrivna rättesnören vi har uppe i våra huvuden, som vi ibland tycker att andra ska se som lika självklara som vi ser dem.

Så det jag skriver om här är en reflektion jag gör kring ämnet sanning. Det är inte sanningen för alla, utan vad som är sant i mina ögon.

Jag har också en tendens att vilja ha rätt och har tidvis varit en riktig ”besservisser”. Men, been there, done that, det gav mig inte det jag vill ha utav livet. Det jag vill utforska här näst är fler perspektiv av livet och det gör jag bäst när jag ställer frågan – vad spännande, kan du berätta mer? i mötet med andra människor.

 

  • by Gita
  • |
  • last year

Att komma vidare när man är fast!

För dig som vill läsa:

Jag lyssnade på en föreläsning på nätet härom veckan. Den handlade om vad som händer när man är väldigt stressad och jag tyckte att föreläsaren hade en så fin metafor för att beskriva vad som händer inom oss.

När vi känner oss stressade och inmotade i ett hörn har vi en tendens att vilja kämpa oss ur situationen. Ju mer pressade vi känner oss, desto mer kämpar vi i förhoppningen att vi ska ta oss ur eländet. Men när vi gör det är det som att trampa i kvicksand – ju mer vi kämpar desto djupare sjunker vi tills vi går under. Så det man ska göra när man är fast i kvicksand är att breda ut armarna, slappna av och falla bakåt på rygg, för att på så sätt flyta tillbaka till fast mark. Det är emot alla våra instinkter, för när vi är i fara vill vi kämpa oss ur den, men det är det enda som räddar vårt liv.

På samma sätt behöver vi tänka när vi kämpar för hårt och vi är så ingrottade i vårt problem att vi inte kan se lösningen. Vi behöver då luta oss tillbaka, släppa taget om problemet, få lite nytt syre i systemet och bara koppla bort en stund.

När vi så att säga ”ger upp”, tar ett steg tillbaka och minskar pressen, hjälper vi hjärnan att jobba mer effektivt och göra nya kopplingar. När aktiviteten i huvudet lugnar ner sig och vi slappnar av så att vi blir mottagliga för nytt tänk och nya tankar. Det intressanta med helt nya tankar och helt nya perspektiv, är att vi inte kan tänka fram dem med viljan hjälp. Utan vi behöver göra som i kvicksanden; släppa taget, luta oss tillbaka och gå emot våra instinkter, för att få tillgång till den delen av hjärna som kommer att hjälpa oss att lösa problemen.

För att hjälpa hjärnan ytterligare kan vi bjuda in det inspirerande, glädjefyllda och lekfulla. Vi gör ofta saker mycket mer allvarliga än de behöver vara. Vi blir så upptagna av att det vi ska leverera ska vara perfekt och dessutom fixas på en handvändning. Därför ser vi inte att vägen till målet kan vara fylld av glädje och entusiasm.

Så för att komma loss när man känner sig fast behöver man bestämma sig att man kan släppa taget om ”problemet” under en dag, två dagar eller den tidsperiod man kan avvara.

När man sen sätter sig med sitt problem igen kan man försöka ha en lekfull inställning. Börja lite i en ända och bara se vad det ger, utan att kräva svar. Brainstorma, spåna och se vad som dyker upp! Om du ska skriva en text, börja bara i en ända och skriv det som kommer upp i huvudet, tills det som kommer känns rätt och ett flöde uppstår. Om du ska röja ett överbelamrat hem, sätt på bra musik, börja i en ända och lyft en sak i taget och placera där den ska, tills du får energi att ta ett större grepp. För mitt i det lekfulla är chansen stor att nya tankar börjar dyka upp som hjälper dig vidare med ny energi.

Om du är fast hoppas jag att du kommer loss och njuter av varje steg på vägen!

Vi ses snart igen!

  • by Gita
  • |
  • last year

Sjunde uppgiften – Din bästa vän!

För dig som vill läsa:

I en av världshistoriens längsta studier, har forskare under 75 år följt en grupp män från både Harvard och Bostons fattigaste kvarter.

Från början var de 724 personer, nu är det 60 kvar och alla är väl över 90 år gamla.

De har vänt ut och in på de här männens liv årligen och tittat på dem ur många olika perspektiv. Man har också pratat med deras familjer och gjort ett antal intervjuer med dem. Hela studien är unik, imponerande och har ett viktigt budskap till oss.

En av de viktigaste slutsatserna forskarna drar av studien är att bra relationer gör oss lyckligare och friskare. Med fokus på BRA – kvaliteten på relationen är viktig. Hög kvalitet ger mer lycka och hälsa och tvärtom kan dåliga relationer göra oss både olyckliga och sjukare. En annan aspekt är att det gäller både kropp och hjärna. Vi behåller inte bara vår fysiska utan även vår mentala kapacitet upp i åren mycket bättre när vi har goda relationer.

En av nycklarna i att skapa goda relationer är att uppskatta andra precis som de är – att låta dem vara sig själva fullt ut. Det är bara en liten hake med det! För att kunna acceptera andra fullt ut, måste vi kunna göra samma sak med oss själva. Det är det dagens övning handlar om.

Övningen börjar med att du ställer eller sätter dig framför en spegel. Blunda och tänk på din allra bästa vän, eller någon du tycker väldigt mycket om. Se, hör eller känn in den här personen för din inre blick och föreställ dig i din fantasi att du hälsar på den här personen som om ni inte setts på ett tag. Hur känns det? Hur pratar du till din vän? Hur svarar din vän? Dröj kvar i känslan en liten stund.

Öppna sen ögonen och titta dig själv i spegeln och säg hej till dig själv på samma sätt som du sa hej till din bästa vän. Om du vill kan du fortsätta med att säga några snälla saker till dig själv. Prata till dig själv som om du var din bästa vän.
Bara känn efter hur det känns att hälsa på dig själv på det här sättet. Vilka tankar får du?

Återigen är detta en övning som kan vara mer utmanande än man kan tro, men som ger dig enormt mycket på sikt. Se till att göra övningen regelbundet gärna varje dag i minst en månad och var lyhörd för det som händer inom dig allt eftersom dagarna går.

Det här var den sjunde och sista uppgiften i den här serien.
Jag hoppas att du uppskattat uppgifterna och att du provat på att göra dem.

Jag vill också tacka er som skrivit till mig, kommenterat uppgifterna och givit mig feedback! Jag uppskattar det enormt!

Till dig som testat uppgifterna och känner att du vill ta ännu ett steg för att leva ett liv med mindre stress, mer energi och framför allt mer glädje så är det nu sista veckan där vi ger rabatt på vårt program ”Från väggen till avspänd effektivtet”

Använd dig av koden: INTRO30VAE när du checkar ut, så räknas rabatten av!

Följ länken här för att läsa mer om programmet!

Men nu återstår att säga lycka till med dagens uppgift!

Vi ses och hörs igen!

  • by Gita
  • |
  • last year

Sjätte uppgiften – en sak i taget!


För dig som vill läsa:

Något som gör oss människor unika som art på jorden är vår förmåga att tänka kreativt i nya banor, att förutse händelser och planera för framtiden. Det är den främre hjärnbarken hos oss som gör det möjligt och där dina medvetna tankar uppstår. Författaren David Rock kallar det för din mentala scen och det är där ditt dagliga liv spelas upp.

För att fungera och må bra, underlättar det om vi vet några saker om hur vår hjärna fungerar.

  1. Vi tror ofta att vår mentala scen är stor och att vi kan hantera en massa saker på samma gång dvs. ha en massa bollar i luften samtidigt.
    Sanningen är att vår mentala scen är liten – pytteliten. Samtidigt som vår hjärna kan rymma enorma mängder data, så är det bara en liten bråkdel vi kan processa på en och samma gång utan att vi blir överväldigade. Man har kommit fram till att vi maximalt kan hantera 7 informations enheter samtidigt, men helst bara tre eller fyra stycken om vi ska göra något med kvalitet och precision. Det här märks till exempel när vi vill memorera ett telefonnummer. Det blir lättare när vi grupperar det. Det är lättare att komma ihåg 23 54 76 än 2 3 5 4 7 6. Tre enheter istället för sex.
  1. Det andra vi behöver tänka på är vår tankeprocess är enormt energikrävande – den är mer som en bensinslukande SUV än en snål laddhybrid. Till och med vår muskelkapacitet kan minska med så mycket som 50% vid intensivt tankearbete. Det gör att vi behöver vara väldigt noga med vad vi lägger vår uppmärksamhet på, för hjärnan blir snabbt trött.
  2. Det tredje är att det även krävs energi att tränga bort tankar från medvetandet. Det betyder att saker som vi borde göra eller saker på en mental ToDo lista tar en stor del av vår mentala bandbredd tills vi tar itu med dem.

Sammanlagt betyder det här att vår hjärna inte är gjord för ”att ha många bollar i luften”.

För att det ska vara ordning på den mentala scenen och hjärnan ska få rätt förutsättningar att arbeta ostört behöver vi bland annat prioritera rätt saker och att fokusera på en sak i taget när vi jobbar med en tankekrävande uppgift.

Det betyder att vi denna vecka ska träna fokus.

  • Börja med att stäng av telefon, mailen och andra distraktioner.
  • Om det är något som snurrar i huvudet eller du har en mental todo-lista – skriv ner det på ett papper, så att din hjärna inte behöver ha kvar det i bakhuvudet.
  • Välj ut en uppgift som du beräknar tar mellan 15 minuter till en timme. Gör bara den och inget annat tills den är avklarad. Sätt gärna ett alarm så du inte behöver titta på klockan.
  • Reflektera sen hur det kändes att bara fokusera på en sak utan avbrott.

Denna uppgift kan vara en utmaning, men den kommer frigöra enormt mycket energi om du gör den regelbundet.

Ha det bra, så ses vi i nästa vecka.

  • by Gita
  • |
  • last year

Femte uppgiften – gå uppmärksamt!

För dig som vill läsa:
Har du någonsin tänkt tanken på hur gammal du vill bli?

Visst tänker man sig ett långt, lyckligt och aktivt liv.

Skulle du fortfarande vilja det även om du inte mår bra eller vore sjuk? Vi lever i en tid där vi kan hålla våra kroppar vid liv längre än någonsin, men där vi håller på att tappa kontakten och glädjen till livet.

Mellandagar och långhelger är fantastiska andningshål där man faktiskt kan få lite tid att fundera på sitt liv och landa i vad man faktiskt vill ha. Man kan också hinna göra saker som är bra för kropp och själ, utan att klämma in det i en fullspäckad agenda.

Något jag tänker mycket på är hur man kan leva utifrån förutsättningen att vi är en biologisk varelse. Vi gör saker idag som våra kroppar och psyken inte alls är gjorda för.
Vi koncentrerar blicken på text eller skärmar flera timmar om dagen,
vi är ständigt i en massa buller,
vi känner oss ständigt jagade över det vi borde göra men inte hinner,
vi slukar maten mat utan att känna smaken eller lukten av det vi stoppar i oss,
vi ligger vakna flera timmar per natt för att huvudet snurrar av för många tankar.
Det är vardag för många. Den typen av vardag som går rakt emot vår biologi och vår naturliga biologiska rytm.

Kroppen har en egen rytm som gör att våra inre processer fungerar som de ska. När vi lever efter den rytmen sover vi när vi är trötta, äter när vi är hungriga, sköter magen när det behövs, rör oss naturligt, hormonerna utsöndras i rätt dos vid rätt tillfälle, vi känner en kontakt med en större helhet och vi mår väldigt bra.

Ett viktigt steg för att må bättre är att börja känna in kroppens och psykets behov bättre och se till att ge kroppen det som behövs.
Fysisk aktivitet är en nyckel för att vi ska må bra. Den här årstiden behöver vi också ljuset och att vara utomhus.

Denna veckas uppgift är ett steg i denna riktning och det är att promenera i full närvaro.

När du promenerar, gör inget annat som att prata i telefon eller lyssna på något i dina lurar. Var helt närvarande, känn marken under dina fötter, vinden mot ansiktet, ljuden och dofterna.
För att förstärka effekten kan du fokusera på ett sinne i taget under promenaden. Ex. På måndag har du fokus på det du ser, på tisdag det du hör, på onsdag hur det känns osv. Om du väljer synen, uppmärksamma allt du ser, varenda detalj, färger, former, rörelser och likadant med de andra sinnena.

Det här är ett sätt att bli mer lyhörd för dig själv och kroppens signaler – lycka till nu, så hörs vi nästa vecka!

  • by Gita
  • |
  • last year
1 2 3 5